Vilhelmina kyrka. Vilhelmina Kyrkstad och dess kultur. Fotografering. Återresa.

Samma soliga väder mötte oss på Annandag Påsk, som de övriga dagarna här uppe i Vilhelmina. Innan vi startade resan söderut igen, gjorde vi ett besök vid kyrkan, som låg så vackert på Kyrkbergets topp, med sina 398 meter över havet. När kyrkan stod klar 1846, hade man en god utsikt över Volgsjön som ligger nedanför. 

Vilhelmina kyrka började byggas den 25:e Juni 1835. Församlingen var indelad i tre rotar, som hade sammanslagits till arbetslag, i vilket vart och ett hade fått sin bestämda tid förlagd att delta i arbetet. 1838 restes tornet och 1840 gjordes målningen. Kyrktrappan är tillverkad av Nästansjöbönderna, och smeden Anders Larsson från Nästansjö gjorde en del smidesarbeten till kyrkan.

Intill kyrkan ligger Vilhelmina kyrkstad. Kyrkstaden började byggas i slutet av 1700-talet och utvecklades under hela 1800-talet. Det fanns som mest ett 70-tal byggnader i kyrkstaden tills den ödesdigra branden 5:e september 1921, då ett 50-tal byggnader brann ner till grunden på grund av en bristfällig skorstensmur. Kyrkstaden i Vilhelmina är med sin kulturmiljö avsatt som riksintresse, med sina i-dag 20-tal kyrkstugor, sockenstuga, gästgivaregård samt bebyggelsen efter Storgatan, där små handelsbodar ligger och Turistbyrån har sitt kontor.

Under våra dagar här i Vilhelmina hyrde vi en stuga i Kyrkstaden, som idag är vandrarhem, och där Turistbyrån sköter om uthyrningen. Stugan var mycket gemytlig med sin öppna spis och gammeldags inredning. Man får dock inte elda i spisen. Pentry med kylskåp fanns, liksom ett flertal sängar. Billigt var det också att hyra där.

På tillbakavägen passerade vi samma platser som på uppresan, det vackra Flybäcken och Rossön med Bodums kyrka med sina istappar. I Ramsele, som ligger i den kraftfulla kommunen Sollefteå intill den vackra Faxälven, tog vi en kopp kaffe och man kände hur hela kroppen kvicknade i. Vi passerade Faxälvens småbyar, som låg vackert solupplysta i vårsolen. Byar som Edsele, Åkerö och Nordanåker låg till stora delar öde. Hustomterna låg igensnöade i väntan på vår. På Helgumsjön satt några pimpelfiskare i godan ro, medan vi snabbt passerade, jäktande mot statslivets stress igen.

Det vackra vädret bestod hela resan, även under sista delen via Graningesjön in i landskapet Medelpad vid Timrå kommungräns. Vid Åsäng fick vi syn på fyra Rådjur på en av byns lägdor. Ute på E4:an igen, tog lukten av Östrands massafabrik överhanden. I jämförelse med den klara höga luft som Vilhelmina bjudit oss på, visste man att nu var ledigheten slut och arbetslivets krav stod för dörren.