Sångsvan och Strömstare. Orrtuppen i Lövliden och Rådjuren i Nästansjö. Fotografering och fågelskådning.

Nästansjöån är en å i södra Lappland som flyter från Nästansjön och har sitt utlopp i Volgsjön vid Nedre Lövliden.

Under vår vistelse här uppe i Vilhelmina under Påskhelgen 2008 gjorde vi ett flertal besök efter Nästansjöån. På Påskaftonen fick vi första gången syn på de tre Sångsvanarna som stannat för att rasta vid ån, på sin flyttning till sina häckningsplatser på den ännu översnöade myrarna. Dagsmedeltemperaturen var minus tio grader, och Sångsvanarna såg ut för att frysa rejält. Vi gav dem lite mat i hopp om att dom skulle klara sig till vårvärmen kommer. 

Medan jag höll på att fotografera ån, upptäckte jag en annan raritet, Strömstaren. Den satt på iskanten och neg. O, så vacker den var med sin stora vita haklapp och i övrigt mörka dräkt. Med hela mitt kroppspråk lyckades jag locka Bruno att komma, som satt i bilen ett stycke bort.

Strömstaren flög längs med ån, och det sträva locklätet när den passerade där jag stod, fick mig att upptäcka att det var två Strömstarar. Paret Strömstare dök då och då från iskanten för att söka föda i ån, och med snabba svirrande slag med de rundade vingarna, höll dom en rak flykt när dom förflyttade sig mellan de olika iskanterna.

Vi gick på skaren längs efter ån för att komma Strömstararna nära, och få bra bilder av dem. I-bland sjönk man ner, och måste ta sig upp igen, men drivkraften att få fotografera och videofilma dem från nära håll gjorde att man klarade påfrestningarna.

Senare på Påskaftonen när vi skulle till Nästansjö och äta Påskmiddag hos bror och svägerska, fick jag syn på en stor Orrtupp i Nedre Lövliden. Med sina framträdande röda ögonkammar satt Orren i toppen av en tall och spanade ut över omgivningarna. Ljuset från den lågt stående solen, gjorde att Orrens färger framgick tydligt och det var bara att stanna och ta några bilder.

I Nästansjö var Rådjuren även denna vinter närvarande. Dom gick efter byavägen och tog då och då en sväng uppför backen där vi var, till syskonbarnens stora förtjusning. Snöhögarna användes för att klättra på, så dom skulle nå upp till björkarna som dom gärna mumsade på.

Följ oss på vår fortsatta Påskresa i Vilhelminatrakten.